Klassfoton från Björkå småskola

Jag har ända sedan jag köpte den gamla skolan letat och frågat efter bilder. Det är spännande att gå runt i huset och fundera på hur det såg ut för 100 år sedan. Mycket är bevarat och annat har förändrats genom årtiondena. Och så nu pågår det en förändring igen. Även om jag försöker bevara mycket så blir det ju en ny prägel och anpassat efter tidens mått och bekvämligheter. Min uppgift är att vårda  och ta hand om huset. Och när jag inte kan det längre tar andra vid. Visst är det häftigt att tänka att man skapar nått som finns kvar långt efter att man själv dött och är bortglömd.

I somras besökte jag Para Hembyggdsgård som ligger i närheten. Där hittade jag ett häfte om Björksjön som jag bläddrade i. Och plötsligt var det där! En bild från Björkå småskola! På den tiden fick barnen från Björksjön ta sig till Björkå för att gå i skola. Tänk att nu får de åka ännu längre för att lära!

 

Enligt 1910 års Folkräkning var redan Anny Erika Vigilia Lundgren småskolelärarinna i Björkå.

I slutet på augusti var jag och mina döttrar med på Sollefteå Konstförenings Konstrunda. Det var minst 100 besökare på två dagar som besökte oss i Björkå. Många kom inte bara för konsten utan också för att titta på huset. Vi mötte en massa härliga människor och flera stycken berättade om när de gått i skolan som små barn. Det var så roligt att höra alla dessa olika berättelser. En besökare lovade att skicka klassfoton. Det var Siv Nilsson, född Nyberg. Hon började som 6 åring 1947 i Björkå småskola. Dessa två bilder mailade hon mig i början av september. Inte nog med det. Hon hade namngivit alla elever och lärare också! Jag blev så otroligt glad! Så jag har bestämt att jag ska rama in bilderna och hänga upp dem på väggen. Kanske det blir en liten utställning med klassfoton. Så är ni fler där ute som har bilder så skulle jag bli otroligt tacksam om jag kunde få en kopia.

 



Björkå småskola

Elever 1947 klasserna 1 och 2:

Bakre raden från vänster: Siv Nyberg Björksjön, Birgitta Bolander Björkå, Eva Höglund Brandberget, Ulla-Britt Håkansson Björkå, Lärare Margit Lodin Björksjön född 1913 i Gudmundrå församling,

Majlis Salander, Björksjön, Anita Sjödin Holm, Annevi Edlund Björkå, Solbritt Molin Björkå.

Rad 2 från , : Ture Höglund Björkå, Lars Larsson Holm, Karl Erik Eriksson Näsbäck, Sten-Ivan Andersson Björkå.

Rad 3 från vänster: Lars-Olof Nordström Björkå, Sten Eriksson Björkå, kommer ej ihåg namnet, Sune Hiller Björkå, Bengt- Göran Hoppstadius Björkå, Sture Danielsson Brandberget, Rino Andersson Åkvisslan,  Stig-Göran Bertlin Björksjön, Karl-Erik (Putte) Sellin Brantsbäcken. 

 

 



Björkå småskola

Elever 1949 klasserna 1 och 2:

Bakre raden från vänster: Lärare Margit Lodin Björksjön, Yvonne Persson Näsbäck, Britt Eriksson Björksjön, Solbritt Höglund Björkå, Marianne Rosén Björksjön, Paula Larsson Holm, Siv Nyberg Björksjön, Ulla-Britt Håkansson Björkå.

Rad 2 från vänster:  Sten-Ivan Andersson Björkå, Sture Larsson Holm, Lars Larsson Holm, Sture Danielsson Brandberget, Karl-Erik Eriksson Näsbäck.

Rad 3 från vänster: Karl-Erik (Putte) Sellin Brantsbäcken, Sten Eriksson Björkå, Sune Hiller Björkå, Lars-Olof Nordström Björkå, Ture Höglund Björkå, Sören Israelsson Björksjön.

En liten historia om en väckarklocka.

 Det var en gång en väckarklocka som hette... Nää. Denna fann jag på Erikshjälpens loppis i Sollefteå. Jag tyckte den var jättefin och tänkte att den skulle passa perfekt i mitt gamla hus. Sedan har jag också ett minne från min barndom hos mormor och morfar i Jämtland. De hade en väckarklocka som tickade rogivande i kammaren innanför köket. Jag kommer ihåg hur morfar vred upp den och kollade tiden. Så trevligt tänkte jag, nu får jag ett rogivande tickande! För säkerhetskull frågade jag personalen om den funkade. Tyvärr visste de inte om den gick. Så jag chansade och köpte den ändå. Skulle den inte fungera var den ändå så fin så den kunde få vara en prydnad på en hylla.

Jag tog hem den till lägenheten och försökte direkt att vrida upp den. Inget hände. Vredet på baksidan ville inte alls röra sig. Det var bara att ta fram skruvmejslarna och öppna upp. Jag tog försiktigt isär det som gick och droppade lite symaskinsolja lite här och där. Där jag tyckte det passade. Inget hände. Efter en bra stund och lite svordomar gav jag upp och skruvade igen den. Den blev stående minst en vecka i lägenheten, livlös.

När jag skulle fara till Björkå så tog jag den och lite andra grejer och hivade in dem i bilen. Det tar 20 minuter att köra. Klockan låg i passagerarsätet, tyst. Väl framme tog jag nycklar och väckarklocka i handen och gick mot trappen. Jag låste upp och tog ett kliv innanför dörren. Väckarklockan började ticka!! Det tog några sekunder innan jag fattade vad det var som lät. Det var min fina väckarklocka som tydligen hittat hem!

P.S. Den funkar än. Och den håller tiden perfekt. Bara man drar upp den varje dag. :-)   

Hösten är här!

Jag har nu insett att sommaren är slut för länge sedan och att hösten övergår snart till vinter. Det känns framför allt inomhus i de rum jag inte har någon värme i. Skolsalen till exempel. Där jag jobbar med alla möjliga projekt. Symaskinen står framme med en massa blivande produkter liggandes runt. Färgburkar, flaskor med oljor, penslar stående i olja som jag inte orkat tvätta, garner som ligger i högar, papper och pennor.. allt som en påminnelse från sommarens aktiviteter. Nu är det bara svinkallt därinne och jag har sakteliga börjat städa upp inför den stundande vintern. Tyvärr är den stora kaminen som en gång värmde upp salen borta. Det hade varit perfekt att ha den nu och förlängt säsongen lite. Tänk vad skönt det skulle varit! Jag älskar sprakandet från brinnande ved. Förhoppningsvis i framtiden får jag tag på en passande kamin.





 Solens sista strålar i september.

Har gjort lite höstfint vid ytterdörren med att plantera ljung i krukorna. Och köpt en jättefin höstkrans av floristen Jeanette Höök.

Fönsterrenoveringen får jag fortsätta med nästa år. Nu ska jag koncentrera mig på köket istället.



Renovering av takkupan

Här nedan syns det färdiga resultatet av renoveringen av takkupan. Men det startade långt tidigare.

För ett år sedan upptäckte jag att det läckte in vatten i taket vid fönstret. Jag kontaktade då ett plåtslageri som var måttligt intresserad och gav mig ett pris utan att titta på jobbet. Sen kom vintern och jag lät det bero till våren då jag kontaktade ett annat plåtslageri. Sunnersta Plåt i Undrom kom och tittade och gav mig ett kostnadsförslag som jag tog direkt. Tyvärr var jag tvungen att vänta ända in i augusti för att de var fullbokade med jobb.   

Men när det väl var dags så sattes en rejäl ställning upp så till och med jag vågade mig upp på taket.

Som tur var behövdes det bara bytas ut en planka. Så på ett par dagar så hade kupan ny papp och plåttak. För att jag skulle hinna med att borsta rost, skrapa färg, olja och måla så hyrde jag ställningen ett par dagar extra.

Jag satte mig på taket och njöt av den fina utsikten och det fina plåttaket.



Tur man hade en stadig ställning annars hade jag inte vågat mig upp!



När jag borstat bort rosten målade jag med Ottosons Linoljefärg Järnmönja. Järnmönja är toppen för rostig plåt! Snygg rödfärg men alla detaljer på tegelhuset ska målas med Ottosons Bladgröna linoljefärg. Trädetaljerna skrapade jag och oljade in med halvolja. Sedan blev det tre lager med det Bladgröna.

Fönsterbågarna var så illa åtgångna att jag tog ner dem. Det tog lite tid att fixa med dem så jag hade plast för gluggen i över två veckor.



Utsikt över nejden och min framtida trädgård som förnärvarande är full med stubbar.



Inget mer läckage!

Fönsterbågarna, kopplade med innanfönster tog jag in i ateljén. Ytterbågarna fick jag renovera från grunden. Innerfönsterna räckte det med att skrapa bort lite lösfärg och måla med vit linoljefärg.

Nykittade och målade! Väntar på att de ska torka så att jag kan sätta dem på plats.





Att stå på fönsterbläcket utan ställning utanför kräver en rejäl säkerhetssele. Och ett par extra händer. Tack Rolf!



Små små framsteg

I det blivande vardagsrummet var taket täckt med fuktskadad och trasig spännpapp. Den rev vi ner förra året och eldade upp. Under det fanns hyvlat fint virke spikat med gammal  grov spik. Pappen var såklart spikad med "miljoners" småspik. Som tur är har jag min dotter Tove som hjälper mig! Vi turades om att stå på stegen och dra bort dem. När vi blev trött i armar och axlar byttes vi av. Fast ska jag vara ärlig gjorde hon det mesta jobbet. 

På en del av snedtaket, det som varit inne i garderoberna, hade man tapetserat direkt på pärlsponten. Så det var bara att blöta upp med vatten och börja skrapa.

Tove beundrar det spikfria taket och laddar för att börja grundmåla.



Vad gör man om man har nya snygga svarta skor man inte vill ha vit takfärg på? Jo, tag ett stycke gammalt lakan. Riv i lämpliga bitar och tejpa fast stycket runt skorna.



Grundmålningen är klar! Tack Tove!

Törnrosasömnen är över!

Jag älskar såna där "före" och "efter" bilder! Hur såg det ut då och hur ser det ut nu! Det kan egentligen handla om vad som helst. Just i detta fall är det så klart Betula Fluvius.

Så här såg det ut första gången jag såg huset. Det var i september 2013. Det låg då helt inbäddat av träd. Lite som i en törnrosasömn!

Björk heter betula på latin och å (vattendrag) heter fluvius. Ifall nån undrar..

Det som växer nu är mest gräs och lövsly. Och på grund av alla stubbar är det säkrast att gå med trimmer. En vacker dag fyller jag på med jord och sår en fin gräsmatta. Men där är jag inte ännu.

På återseende!

Nytt kakel vid vedspisen!

Äntligen har jag tagit mig för att kakla ovanför vedspisen! Det har tagit lite tid. Mest för att jag prioriterat annat men också för att jag dragit mig för att göra det. Det var nämligen första gången jag kaklade! Och det var inte så svårt. Lite kladdigt var det att få upp fästmassan på väggen, men till slut fick jag in snitsen. Resultatet blev godkänt och ännu snyggare blev det med lite rönnbär och pynt!

 

 

Så här såg den stackars vedspisen ut första gången jag såg den. Det låg bråte och skräp runt om och på den. Och rosten låg tjock på spishällen. Detta var hösten 2013 innan jag köpte småskolan.

 

 

I mars 2014 satte jag igång att röja upp och skrapa färg. Och skrapa färg, och skrapa färg.. och jag skrapar fortfarande..
Kaklet satt löst ovanför vedspisen så det var lätt att knacka bort. Svettigare var det att skrapa bort den flagiga färgen på spismuren. Den målade jag hösten 2014 med gräddvit äggoljetempera.

 

Nu var det alltså dags att kakla! Efter att ha inhandlat allt jag behövde upptäckte jag att sex av plattorna behövde kapas. Så jag fick låna en gammal klinkerskärare av min pappa. Det tog bara 3 strasiga kakel innan jag kom på hur jag skulle göra! :-D 

 

Sagt och gjort så satte jag igång att blanda fästmassan. Det blev lite kladd och bök först att få upp den på väggen så att hela kaklet kunde fästa bra. Men det gick! Och det var inte så svårt!

 

Här är resultatet! Det jag har kaklat är jämnare än det gamla. Vilket är en tröst!

 Nu ska jag ge mig på att kakla ovanför diskbänken!



Fönstren - husets själ!

Som jag skrivit tidigare, så älskar jag fönsterna på mitt hus! Det återstår mycket jobb att återställa dem eftersom jag gör det byggnadsvårdsmässigt. De är över 100 år och ändå är de så välbevarade, så jag har inte behövt byta ut nån del av virket. När jag skrapat bort all gammal flagad färg och kitt. Och sedan försiktigt lyft ur de munblåsta glasen. Då är det så roligt att måla på halvoljan och se hur virket suger åt sig det och bli "friskt" igen. På utsidan målar jag med Ottossons Bladgröna linoljefärg. Så det blir i princip samma kulör som tidigare. Vilket passar bra till fasaden tycker jag.

 

 

 

 

 

Utsikt från övervåningens blivande bibliotek.

 

Gipsstatyn "Lena" håller koll på vilka som kommer och hälsar på.

 

 

Sittplats i galleriet.

 

 

Det är en bit kvar i renoveringen av köket. Det ska upp pärlspont på väggen. Det ska kaklas. Och golvet ska målas. Men i väntan på det så ville Tove och jag känna hur det kändes att sitta och äta frukost där. Så vi ställde i ordning och gjorde lite fint med en gammal broderad duk för att få lite myskänsla. Tänk vad gott kaffe, strålande sol genom smutsiga fönsterrutor och trevligt sällskap kan göra! Vi hade det så mysigt!

 



Box Whisky

Först kan man undra vad detta har att göra på min blogg. Men, jag har några få intressen som inte handlar om renovering, design och hantverk. Ett av dem är whisky. Sedan sex år tillbaka är jag med i Sollefteå Öl och Whisky Akademi - SÖWA. Vi träffas regelbundet och äter middag. Då provar vi två ölsorter och två sorters whisky. Väldigt trevligt, gott och lärorikt! 

 

 

 

 

Vi har otroligt tur som har ett whisky destilleri alldeles i närheten. BOX Whisky! Genom åren har BOX utvecklat sin verksamhet. Bland annat med ett jättetrevligt besöks center, som har en fantastisk utsikt över Ångermanälven. Vi har varit där vid några tillfällen och tittat på tillverkningen och fått provsmakat. När vi var där i våras så var det för att fylla vårt ankare som vi köpt. Samtidigt passade vi på att göra en provsmakning av Box egna sorter. Dessa fem provade vi och den ena var godare än den andra. Så mycket fantastiska smaker! Rekommenderas!

 

 

 

 

 

 

 

I taket på Visitorcenter hänger en häftig ljuskrona med whiskyglas.

 

 

 

 

 

 

Snyggt golv!

 

 



Här fyller Kalle vårt ankare. Ett ankare är 39,25 liter och jag har köpt 3 andelar. Vilket är lika med 3 flaskor. Minst 3 år ska fatet lagras. Så om drygt 2,5 år kanske är det förhoppningsvis en god arom.

 

 



 

En alldeles egen plakett på vårt ankare så att vi hittar det bland alla andra!

 

Här kommer vårt ankare att ligga och gotta till sig i minst 3 år.

 

För er som vill veta varför Box Whisky är så god, rekommenderar jag att läsa detta.

 http://boxwhisky.se/pa-vag-mot-varldsklass/

Min pappa!

Tänkte fortsätta berätta om vad som hänt i sommar. Ett trevligt besök fick jag av min pappa och hans fru. Och så dessa två grabbar Figge och Limbo! Trots att dessa Borderterrier kommit till åren så är de ett par yrväder som älskar att leka. Figge följde mig över allt i huset och tycktes trivas väldigt bra. Limbo utsåg sig själv till Kubbmästare i Björkå 2016. Det blir revans nästa år!

Min pappa som från början var emot att jag köpte den här gamla skolan, han är nu en av mina största supporter! Innan jag bestämt mig för att köpa huset så tog jag hit honom för att höra vad han tyckte. Det skulle jag inte ha gjort. Han avrådde mig på skarpen, och sa att jag inte kunde göra det. Självklart som den dotter jag är, så gjorde jag inte som han sa. Jag såg alla möjligheter. Han såg alla hinder. Trots det så är det efter honom jag ärft min vilja och envishet. Och utan hans uppfostran, att ingenting är omöjligt förrän man slutat försöka, så hade jag inte vågat. Nu vet jag att det var utav omtanke han avrådde mig.

När jag köpte huset för 2,5 år sedan så dröjde det flera veckor innan jag betättade det för honom.

 Nu låter det annorlunda! Även om jag får höra ibland att jag är galen! :-D 

Mitt motto är: "Det jag inte kan, kan jag lära mig" 

Så jag tror att han är nog lite imponerad av vad jag åstadkommit. Han är faktiskt den enda som kommit och hjälpt mig ett flertal gånger utan att jag bett om det. Som den här gången då han hjälpte mig med en ny trapp till uthuset. Jag är otroligt Tacksam! 

Annars tycker vi båda om att sitta på bryggan i Hummelviken och ta oss en god whiskey.

Mer om whiskey i nästa inlägg :-)