torsdag 13 oktober 2016

En liten historia om en väckarklocka.

 Det var en gång en väckarklocka som hette... Nää. Denna fann jag på Erikshjälpens loppis i Sollefteå. Jag tyckte den var jättefin och tänkte att den skulle passa perfekt i mitt gamla hus. Sedan har jag också ett minne från min barndom hos mormor och morfar i Jämtland. De hade en väckarklocka som tickade rogivande i kammaren innanför köket. Jag kommer ihåg hur morfar vred upp den och kollade tiden. Så trevligt tänkte jag, nu får jag ett rogivande tickande! För säkerhetskull frågade jag personalen om den funkade. Tyvärr visste de inte om den gick. Så jag chansade och köpte den ändå. Skulle den inte fungera var den ändå så fin så den kunde få vara en prydnad på en hylla.
 
 
Jag tog hem den till lägenheten och försökte direkt att vrida upp den. Inget hände. Vredet på baksidan ville inte alls röra sig. Det var bara att ta fram skruvmejslarna och öppna upp. Jag tog försiktigt isär det som gick och droppade lite symaskinsolja lite här och där. Där jag tyckte det passade. Inget hände. Efter en bra stund och lite svordomar gav jag upp och skruvade igen den. Den blev stående minst en vecka i lägenheten, livlös.
När jag skulle fara till Björkå så tog jag den och lite andra grejer och hivade in dem i bilen. Det tar 20 minuter att köra. Klockan låg i passagerarsätet, tyst. Väl framme tog jag nycklar och väckarklocka i handen och gick mot trappen. Jag låste upp och tog ett kliv innanför dörren. Väckarklockan började ticka!! Det tog några sekunder innan jag fattade vad det var som lät. Det var min fina väckarklocka som tydligen hittat hem!
P.S. Den funkar än. Och den håller tiden perfekt. Bara man drar upp den varje dag. :-)   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar