fredag 16 januari 2015

"Offis" soffa

Den här gamla soffan är ett arv efter mormor. Jag fick den av min morfar i början på 90-talet. Då stod den ute i ladugården på gården i Jämtland. Där hade den stått sedan årtionden tillbaka med trasigt brunt tyg, flagig färg och med stora musbon i stoppningen. Redan då älskade jag gamla möbler med en historia.
 
 
Soffan inhandlades av min mormors far cirka 1915. Han hette Karl-Johan Jansson och var född 1858 i Hällefors. Av sina barnbarn kallades han för Offis. Karl Johan var rallare och kom förbi Skanderåsen med sin dotter Agda. Henne lämnade han hos ett barnlöst par och fortsatte själv norrut med att arbeta med inlandsbanan. Senare kom han tillbaka till Skanderåsen, men han lät då dottern bo kvar hos fosterföräldrarna. Själv bosatte han sig i en liten stuga i närheten av dottern och köpte då denna soffa så att hon hade nått att sova i när hon hälsade på.  

 
För cirka 20 år sedan lät jag tapetsera om soffan i det blå tyget. Den var perfekt som kökssoffa i vårt gamla hus när mina barn växte upp. Numera är den smutsig och sliten. Och har stått oanvänd i några år då jag inte har plats för den i lägenheten.
Därför känns det roligt nu när jag har ett hus från samma tidsepok att placera den i. Jag vill gärna ha den i mitt gröna kök och funderar på att klä om den i det rödblommiga tyget. Det kan nog bli fint mot den gröna väggen!
 
 
Den här gamla adresslappen finns kvar på baksidan av soffans ryggstöd.

3 kommentarer:

  1. Åh va fin och så kul att veta soffans historia! Den kommer ju passa kanonfint i ditt hus! Så fint med lappen med text på oxå! Jaa du...ens mormödrar sätter griller i huvet på en! :) Även om min mormor och morfar inte hade särskilt "fina" gamla möbler så började även jag fastna för gamla saker och möbler och hus när jag var liten hos mormor på landet. Hennes bror hade en liten sal som nästan var orörd med många fina gamla möbler och jag älskade att gå in och titta i det rummet! :) Jag har ärvt många ting med affektionsvärde från min mormor som jag uppskattar mycket! Jag fick en del saker redan medan hon levde och sa att..Jag vill att du ska ha saker från mig så när du ser dig omkring hemma hos dig när jag gått bort så ska du bli påmind om mig! Och så är det..även om man har en del loppisprylar oxå så är det mormor grejer som är mest värt. Ibland undrar jag om de vill påminna en om att de funnits..som i somras när jag svängde in på en loppis med en kompis..det börjar med att jag ser en moppe som min mormors bror hade...väldigt speciell moppe...det var exakt en sån och jag har provkört den...sen dök "mormors" tallrikar upp..som jag givetvis köpte och morfars favoritgröttallrikar. Helt otroligt! :)

    SvaraRadera
  2. Åh vad roligt att höra, Lisbeth! Känner igen mig helt i det du berättar :-)

    SvaraRadera