Vardagsrummet del 3

Så var både lumppapp och spännpapp på plats och det var dags att börja måla. Jag har fastnat för att måla väggarna med äggoljetempera. Det jag gillar med den färgen är att det blir en len, matt yta som känns "levande". Man kan polera den blank men det har jag aldrig provat. Dessutom är det en ganska billig och dryg färg som består av linolja, ägg, vatten och pigment. Alltså inga konstigheter. När jag blandar den brukar jag hälla i pigmenten på känn och då gäller det att blanda så att det räcker. Eftersom det blir svårt att få till exakt samma nyans om den tar slut.

 

Väggarna i vardagsrummet ville jag ha varmt vita, med en gräddig känsla. Så jag blandade i grön umbra och obränd terra i det vita pigmentet. Tills jag var nöjd med nyansen. Sedan var det bara att gå loss med en bred tjock pensel. Två lager färg räckte.

Några dagar senare när vattnet dunstat, samt linolja och ägg börjat oxidera, så var det dags för att mönsterrolla. Den här mönsterrollern såg jag redan för 3 år sedan och ville ha den i det här rummet. Så jag har verkligen längtat efter att få använda den! Färgen jag valt är samma färg som jag har i köket. Grönt. 

När man rollar så börjar man uppifrån och hela vägen ner. Det gäller att ha "tungan rakt i munnen" så att det blir rakt och inte släppa från väggen med rollern när man klättrar ner för stegen samtidigt. Med den här tekniken så blir det aldrig helt jämnt. Vilket jag tycker är charmen. Det syns att det är målat och inte en tapet.

Vad ska jag göra med golvet? Jo det ska jag måla vitt! Men det får bli efter Konstrundan som är om ett par dagar. För nu måste jag fixa iordning ateljén som är en enda röra.
Välkomna att titta på konst och hantverk 25/8 och 26/8 kl 11-18. I år är två av mina döttrar med. Tove som visar ett audiovisuellt verk och Amanda som tecknat och målat.

Vardagsrummet del 2

Att sätta upp spännpapp har jag trott varit besvärligt och svårt. Vilket jag nu upptäckt att det inte är.
Två av väggarna i det blivande vardagsrummet är råspånten synlig efter att jag rivit ner den gamla spännpappen för ett par år sedan. Nu var det dags att sätta upp ny och allt material beställde jag från Gysinge.
Efter att ha mätt upp alla våder till rätt längd så blötte jag pappen på båda sidor och rullade ihop dem. Alla rullarna virade jag sedan in i plast så att de inte skulle torka och så fick de ligga och vila till dagen efter.

Hur man skulle göra hade jag läst mig till på Gysinge's hemsida. Våderna var fuktiga när jag en efter en tog dem ur plasten för att spika upp dem på väggen. Vid ett par ställen blev jag riktigt orolig för att det blev bubbligt vid kanten. Men när pappen torkat så blev det alldeles slätt. Det hade verkligen spänt sig mot väggen!

Det blev ca 1000 spik innan jag var klar med rummet. Och jag kan säga att det kändes i handen och armbågen flera dagar efter. Fortfarande efter nästan två veckor så domnar tumme, pekfinger och långfinger bort när jag sover och vid vissa rörelser.

Jag var lite orolig att spikremsorna skulle synas. Eftersom pappen ligger omlott och så spikar man fast pappspiken med en nubbremsa under. Det blir därför ganska tjockt. Jag hade alltså inte en aning om hur resultatet skulle bli. Så det var bara att lita på instruktionerna jag läst, och köra på.
Dagen efter, när pappen hade torkat fanns det inte en bubbla någonstans. Allt var slätt! Gud vad stolt jag kände mig som fixat det. Så långt.
Just det. Hörnen hade jag klippt av spännpapp och vikt på mitten och limmat fast med tapetklister.

Nu var det nästa moment. Att klippa till 10 cm bred torr remsa och 20 cm klister remsa som skulle täcka skarvarna med spik. Dessa remsor klipps i obehandlat tapetpapper. När alla remsor hade rätt längd och tapetklistret var färdigblandat så var det bara att sätta igång.

Torr remsan som inte alls är torr, blöts i vatten. Jag gjorde så att jag rollade tapetklister på den breda remsan och la den våta "torr remsan" i mitten. Sedan var det bara att börja "tapetsera" över skarvarna. Därefter var det bara att vänta tills det torkat.
Och vet ni vad!! Spikremsorna syns inte! Det är ganska ofattbart att det kan dölja så bra.

Sedan var det dags att grunda med äggoljetemperan som jag blandat.

Vardagsrummet del 1

Sommaren 2016 började Tove och jag att dra pappspik och tvätta taket från gamla tappetrester. Taket hade haft ett fint pappspänt tak som tyvärr var alldeles för illa åtgånget för att rädda. Så det hade vi rivit ner året innan. Kvar var alla tusen spikar. Det finns berättat om i ett tidigare inlägg
"Små små framsteg" från september 2016. Därefter stannade arbetet av i det blivande vardagsrummet och det var verkligen bra. För då hade jag inte en tanke på att prova pappspänna väggarna.. Taket kommer jag inte spänna papp på nu, utan där har vi målat ännu en gång nu i sommar. Kanske nån gång i framtiden det blir av, men då behövs fler händer och en bra ställning. Då, 2016 tänkte jag "göra det enkelt för mig" och spika upp pärlspont på de två ytterväggarna.
Nu har jag alltså ändat mig! I början av juli beställde jag spännpapp, pappspik, tapetpapper och nubbremsor från https://www.gysinge.com/ Hur man skulle göra har jag läst mig till på Gysinge och andra sajter. Som vanligt tänkte jag att -det här fixar jag! Och det gjorde jag! Det var hur enkelt som helst!
Men först skulle lumppappen upp på innerväggarna!

Vardagsrummets väggar består av råspont på de två ytterväggarna och tegel med puts på innerväggarna. Putsen hade lossnat och spruckit på några ställen. Speciellt ovanför dörrarna. Så då fick jag börja med att laga detta med Hus Fix..

Precis som i köket satte jag upp lumppapp på putsen. I köket hade det gått jättelätt att limma fast lumppappen. Men nu stötte vi på problem. Trots mycket tapetklister så lossnade pappen och jag vet ännu inte idag om det berodde på det gamla tapetklistret eller om det var pappen som var annorlunda. Det slutade med att jag provade med våtrumsklister. Och då gick det! På ett ställe fick jag en irriterande bubbla som jag får leva med. Kanske är det bara jag som ser den.

Lumppappen målade jag sedan med ett spärrsikt som såg ut som tapetklister. Vilket också går bra att använda så att pappen blir mindre sugande. Därefter grundade jag med vit äggoljetempera som jag blandat till. Vid grundningen använde jag roller. Vid senare färglager målade jag med en stor tjock pensel.

Nästa inlägg - pappspänning!

Länge sedan sist!

Nu är det så länge sedan jag skrev här så jag vet inte riktigt var jag ska börja.

 I början av juni tog jag mina två katter Linus och Sune och "flyttade" ut hit till Betulafluvius. Sen dess har jag bott här. Jag har tvingats intill stan för att hämta vatten, tömma brevlådan, duscha och laga matlådor. Sedan har jag skyndat mig ut hit igen. Nu vill jag inte flytta tillbaka in till min lilla lägenhet i stan igen. Både katterna och jag har vant oss vid de stora ytorna. Linus och Sune har också för första gången på 10 år fått gå ut. De älskar det! Ofta sitter vi alla tre på bron och bara njuter.
För några veckor sedan utökade vi vår familj med Jamie 1 år. Han är en helt vanlig grå/vit huskatt som jag köpt från Öbacka djurhem. Han är såå sööt! Den här lilla killen piggar upp oss alla tre även om Sune emellanåt tvingas fräsa ifrån Jamies närgångenhet. Jamie får än så länge heller inte gå ut. Vilket inte gör nåt då han tycker det är nog spännande med alla rum som han kan springa runt i.

I sommar har jag haft hjälp av min dotter Tove som bott med oss i några veckor och varit mig behjälplig i renoverandet. Med fyra händer har det gått dubbelt så fort! När det var som varmast i juli renoverade vi på dagarna så svetten lackade. På kvällen for vi sedan till Björksjön och tog en uppfriskande simtur. Vilken fantastisk sommar det ändå har varit om man bortser från torka och alla hemska bränder. Min grill har jag inte ens tagit fram från vinterförvaringen pga. eldningsförbudet. Så jag har åkt in till lägenheten och lagat storkok och gjort matlådor som jag fyllt frysen med.
Just det! Frysen fick jag av min syster Ewa i maj månad. Tack! Kylskåp har jag också fått i sommar och där vill jag Tacka Emma!
Nu är det bara spisen som saknas i köket.

Ändå så går renoveringen sakta, sakta framåt. Som vanligt så tror jag att jag ska hinna med så mycket mer. Men jag är ändå jättenöjd med vad vi gjort de senaste veckorna. Det tänker jag berätta om i nästa inlägg.