Klassfoton från Björkå småskola

Jag har ända sedan jag köpte den gamla skolan letat och frågat efter bilder. Det är spännande att gå runt i huset och fundera på hur det såg ut för 100 år sedan. Mycket är bevarat och annat har förändrats genom årtiondena. Och så nu pågår det en förändring igen. Även om jag försöker bevara mycket så blir det ju en ny prägel och anpassat efter tidens mått och bekvämligheter. Min uppgift är att vårda  och ta hand om huset. Och när jag inte kan det längre tar andra vid. Visst är det häftigt att tänka att man skapar nått som finns kvar långt efter att man själv dött och är bortglömd.

I somras besökte jag Para Hembyggdsgård som ligger i närheten. Där hittade jag ett häfte om Björksjön som jag bläddrade i. Och plötsligt var det där! En bild från Björkå småskola! På den tiden fick barnen från Björksjön ta sig till Björkå för att gå i skola. Tänk att nu får de åka ännu längre för att lära!

 

Enligt 1910 års Folkräkning var redan Anny Erika Vigilia Lundgren småskolelärarinna i Björkå.

I slutet på augusti var jag och mina döttrar med på Sollefteå Konstförenings Konstrunda. Det var minst 100 besökare på två dagar som besökte oss i Björkå. Många kom inte bara för konsten utan också för att titta på huset. Vi mötte en massa härliga människor och flera stycken berättade om när de gått i skolan som små barn. Det var så roligt att höra alla dessa olika berättelser. En besökare lovade att skicka klassfoton. Det var Siv Nilsson, född Nyberg. Hon började som 6 åring 1947 i Björkå småskola. Dessa två bilder mailade hon mig i början av september. Inte nog med det. Hon hade namngivit alla elever och lärare också! Jag blev så otroligt glad! Så jag har bestämt att jag ska rama in bilderna och hänga upp dem på väggen. Kanske det blir en liten utställning med klassfoton. Så är ni fler där ute som har bilder så skulle jag bli otroligt tacksam om jag kunde få en kopia.

 



Björkå småskola

Elever 1947 klasserna 1 och 2:

Bakre raden från vänster: Siv Nyberg Björksjön, Birgitta Bolander Björkå, Eva Höglund Brandberget, Ulla-Britt Håkansson Björkå, Lärare Margit Lodin Björksjön född 1913 i Gudmundrå församling,

Majlis Salander, Björksjön, Anita Sjödin Holm, Annevi Edlund Björkå, Solbritt Molin Björkå.

Rad 2 från , : Ture Höglund Björkå, Lars Larsson Holm, Karl Erik Eriksson Näsbäck, Sten-Ivan Andersson Björkå.

Rad 3 från vänster: Lars-Olof Nordström Björkå, Sten Eriksson Björkå, kommer ej ihåg namnet, Sune Hiller Björkå, Bengt- Göran Hoppstadius Björkå, Sture Danielsson Brandberget, Rino Andersson Åkvisslan,  Stig-Göran Bertlin Björksjön, Karl-Erik (Putte) Sellin Brantsbäcken. 

 

 



Björkå småskola

Elever 1949 klasserna 1 och 2:

Bakre raden från vänster: Lärare Margit Lodin Björksjön, Yvonne Persson Näsbäck, Britt Eriksson Björksjön, Solbritt Höglund Björkå, Marianne Rosén Björksjön, Paula Larsson Holm, Siv Nyberg Björksjön, Ulla-Britt Håkansson Björkå.

Rad 2 från vänster:  Sten-Ivan Andersson Björkå, Sture Larsson Holm, Lars Larsson Holm, Sture Danielsson Brandberget, Karl-Erik Eriksson Näsbäck.

Rad 3 från vänster: Karl-Erik (Putte) Sellin Brantsbäcken, Sten Eriksson Björkå, Sune Hiller Björkå, Lars-Olof Nordström Björkå, Ture Höglund Björkå, Sören Israelsson Björksjön.

En liten historia om en väckarklocka.

 Det var en gång en väckarklocka som hette... Nää. Denna fann jag på Erikshjälpens loppis i Sollefteå. Jag tyckte den var jättefin och tänkte att den skulle passa perfekt i mitt gamla hus. Sedan har jag också ett minne från min barndom hos mormor och morfar i Jämtland. De hade en väckarklocka som tickade rogivande i kammaren innanför köket. Jag kommer ihåg hur morfar vred upp den och kollade tiden. Så trevligt tänkte jag, nu får jag ett rogivande tickande! För säkerhetskull frågade jag personalen om den funkade. Tyvärr visste de inte om den gick. Så jag chansade och köpte den ändå. Skulle den inte fungera var den ändå så fin så den kunde få vara en prydnad på en hylla.

Jag tog hem den till lägenheten och försökte direkt att vrida upp den. Inget hände. Vredet på baksidan ville inte alls röra sig. Det var bara att ta fram skruvmejslarna och öppna upp. Jag tog försiktigt isär det som gick och droppade lite symaskinsolja lite här och där. Där jag tyckte det passade. Inget hände. Efter en bra stund och lite svordomar gav jag upp och skruvade igen den. Den blev stående minst en vecka i lägenheten, livlös.

När jag skulle fara till Björkå så tog jag den och lite andra grejer och hivade in dem i bilen. Det tar 20 minuter att köra. Klockan låg i passagerarsätet, tyst. Väl framme tog jag nycklar och väckarklocka i handen och gick mot trappen. Jag låste upp och tog ett kliv innanför dörren. Väckarklockan började ticka!! Det tog några sekunder innan jag fattade vad det var som lät. Det var min fina väckarklocka som tydligen hittat hem!

P.S. Den funkar än. Och den håller tiden perfekt. Bara man drar upp den varje dag. :-)   

Hösten är här!

Jag har nu insett att sommaren är slut för länge sedan och att hösten övergår snart till vinter. Det känns framför allt inomhus i de rum jag inte har någon värme i. Skolsalen till exempel. Där jag jobbar med alla möjliga projekt. Symaskinen står framme med en massa blivande produkter liggandes runt. Färgburkar, flaskor med oljor, penslar stående i olja som jag inte orkat tvätta, garner som ligger i högar, papper och pennor.. allt som en påminnelse från sommarens aktiviteter. Nu är det bara svinkallt därinne och jag har sakteliga börjat städa upp inför den stundande vintern. Tyvärr är den stora kaminen som en gång värmde upp salen borta. Det hade varit perfekt att ha den nu och förlängt säsongen lite. Tänk vad skönt det skulle varit! Jag älskar sprakandet från brinnande ved. Förhoppningsvis i framtiden får jag tag på en passande kamin.





 Solens sista strålar i september.

Har gjort lite höstfint vid ytterdörren med att plantera ljung i krukorna. Och köpt en jättefin höstkrans av floristen Jeanette Höök.

Fönsterrenoveringen får jag fortsätta med nästa år. Nu ska jag koncentrera mig på köket istället.



Renovering av takkupan

Här nedan syns det färdiga resultatet av renoveringen av takkupan. Men det startade långt tidigare.

För ett år sedan upptäckte jag att det läckte in vatten i taket vid fönstret. Jag kontaktade då ett plåtslageri som var måttligt intresserad och gav mig ett pris utan att titta på jobbet. Sen kom vintern och jag lät det bero till våren då jag kontaktade ett annat plåtslageri. Sunnersta Plåt i Undrom kom och tittade och gav mig ett kostnadsförslag som jag tog direkt. Tyvärr var jag tvungen att vänta ända in i augusti för att de var fullbokade med jobb.   

Men när det väl var dags så sattes en rejäl ställning upp så till och med jag vågade mig upp på taket.

Som tur var behövdes det bara bytas ut en planka. Så på ett par dagar så hade kupan ny papp och plåttak. För att jag skulle hinna med att borsta rost, skrapa färg, olja och måla så hyrde jag ställningen ett par dagar extra.

Jag satte mig på taket och njöt av den fina utsikten och det fina plåttaket.



Tur man hade en stadig ställning annars hade jag inte vågat mig upp!



När jag borstat bort rosten målade jag med Ottosons Linoljefärg Järnmönja. Järnmönja är toppen för rostig plåt! Snygg rödfärg men alla detaljer på tegelhuset ska målas med Ottosons Bladgröna linoljefärg. Trädetaljerna skrapade jag och oljade in med halvolja. Sedan blev det tre lager med det Bladgröna.

Fönsterbågarna var så illa åtgångna att jag tog ner dem. Det tog lite tid att fixa med dem så jag hade plast för gluggen i över två veckor.



Utsikt över nejden och min framtida trädgård som förnärvarande är full med stubbar.



Inget mer läckage!

Fönsterbågarna, kopplade med innanfönster tog jag in i ateljén. Ytterbågarna fick jag renovera från grunden. Innerfönsterna räckte det med att skrapa bort lite lösfärg och måla med vit linoljefärg.

Nykittade och målade! Väntar på att de ska torka så att jag kan sätta dem på plats.





Att stå på fönsterbläcket utan ställning utanför kräver en rejäl säkerhetssele. Och ett par extra händer. Tack Rolf!